Mörka vätskor i venerna.

Innifrånhet.

Gråton. Gråt-ton.

"Glede Ma Glede" på repeat.

Pastan kallnar fortare på hösten. Så laga hellre soppa.

Rulla ihop alla extremiteter eller fläta dem om möjligt in i någon annans.

Svarta Magic gloves. Magiska handskar, som jag köper på Mega. ga Me over.

Vinter. Skalbagga dig igenom lucia, jul och nyår. Till friheten - nej -förtrycket på andra sidan. Ha gärna tur på vägen.

För de som är intresserade har jag hittat en bra webshop med utklädningsgrejer. Bl.a denna Xena-inspirerade peruk:

http://www.eksons.se/products.php?pid=4488

(Den är paxad!!!)

Det har snackats en massa om attityd på senaste. Många har menat att minst en av oss Xena-bloggare har ett tillknäppt och defensivt förhållningssätt till nya människor (särskilt till män). Och då frågar en sig inte helt osökt: blir en person hårdhudad och attitydig för att en tittar mycket på Xena, eller tittar en på Xena för att en redan har dessa "personlighetsdrag"? Begreppen är lite ihopblandade här, men jag hoppas att poängen går fram.

Bör sådana som jag/vi/Xena istället konsumera mys-kultur innehållandes mjuka och ständigt kärleksfulla karaktärer för att på så vis påverka vår attityd att bli mer öppen och välkomnande? Eller vad bör väljas till/väljas bort? Jag bara undrar. Mitt/vårt eget svar är såklart att en eventuell ändring är onödig eftersom det inte ligger i denna personlighetstyp (ännu ett nytt begepp!) att ifrågasätta den egna övertygelsen (hmmm... tveksamt ändå).

Hårt mot hårt!

En av våra bloggare har kastat in pergamentrullen och därför tar Xenorama nu in en ny bloggare - välkommen "M"!

*trumpetfanfar*

Jag läste en uppsats nyligen som handlade om unga tjejers syn på utseende och huruvida de ansåg att utseendet är direkt knutet till självförtroendet. Ostig fråga tänkte jag först. Hur kan någon tro att de inte är kapala till en massa olika handlingar grundat på missnöje med sitt utseende.. i alla fall. I uppsatsen beskrevs de intervjuade tjejerna i tur och ordning. Författaren går igenom hur de har håret , vilka kläder de bär och hur de ser ut i kroppen. Relevant? Antagligen inte, såvida författaren inte medvetet sökte koppla tjejernas kroppar till deras åsikter och på så sätt förutsätta det som hon vill bevisa. Att det finns en koppling.

Det som jag reagerade på och som fick mig att "hoppa till" var hur snabbt författaren avfärdade de tjejer som hade bandtröjor och stoppade in dem i ett "annat"-fack, medans hon beskriver någons klädsel som "neutral". Vaddå neutral? Det finns inga neutrala kläder. Något säger de alltid hur noga man än är att välja sådana som blicken inte riktigt fastnar vid.

Tillbaka till bandtröjorna. Vad kan vi säga om någon som har en bandtröja? Svarta kläder?  Har personen en så svag identitet att den tar till sig en färdig subkultur för att inte gå upp i rök? Är det inte bara ett val bland alla andra, baserat på vad vi till vardags kallar "smak"? Varför låter vi så ofta en en kulturell symbol (den som finns närmast till hands) ligga till grund för omfattande spekulationer om en person? Som när ett ungdomsgäng skriker åt en vän p.g.a hens klädsel: 'Är du bög? Din lilla bög!!' (Kompisen hade vid tillfället färgglada kläder.)

Har du spexiga kläder är du håmo. Har du svart är du deprimerad. Men halva stan klär sig i svart, så "sub" har egentligen försvunnit ur subkultur. I alla fall om vi ska utgå från klädsel och det ska vi. Klädsel är inte = subkultur och subkultur är inte = en samling personliga egenskaper. Möjligtvis kan egenskaper hissas eller höjas inom en subkultur. Nu har jag skrivit in mig i ett hörn där jag bara har en sak kvar att göra - höja ett finger och säga: gå till botten med era fördomar! Kan Xena inte vara mjuk för att hen bevisligen kan vara hård? Är en klänningsformad rustning och bröst en garant för att Xena är en kvinna? Tråden börjar bli trasslig och mindre röd.

Jag får tacka för ordet.

Jag känner mig liten. Såg filmen "Into The Wild" och känner mig nu mer besläktad med en myra eller liten lus än med större och viktigare varelser (om de finns?) Den var fin, filmen... livsfilosofin påminner om den som Xena har, men den är mindre explicit i Into The Wild. Mot slutet av filmen, efter att ha spenderat lång tid ensam, skriver huvudpersonen mellan raderna i en bok: "Happiness is only real when shared". Sen ***** han ensam och utsvulten i sin lilla ***** - JAG DÖR AV LEDSENHET!!!!!

(Ja, jag älskar att sabba filmupplevelser för andra)

Men det jag skulle säga var i alla fall typ: Hulk... hulk.. hulk.. flämt.. hulk.. o.s.v

OK, positiva tankar nu: Xena, Xena, Xena, Xena, pinnslagsmål, Xena..

Jag kan inte tänka! Aaah... Ett seminarie närmar sig med stormsteg och jag har inte hållit rätt lästempo. Det är vid såna här tillfällen som jag undrar vad Xena skulle ha gjort. Det är rätt så surt att konstatera att hon inte alltid kan ge mig råd. Hon skiter antingen i hur Johannisson förhåller sig till Foucault, eller så vet hon det redan med 100% klarhet. Hon kan det hon kan liksom. Inte mer med det.

Fast inte flyga, det kan bara Lucy Lawless.

Bilden: Michel Foucault

Idag har jag (Lo) gjort ett litet framsteg i min samuraiträning. Jag klarade min andra gradering och får nu vara med på vapenträningen. (Hurray!!)

För att peppa mig själv att fortsätta firar jag såklart med ett avsnitt av Xena. Jag minns när Gabrielle fick sitt första vapen - en bo-stav som hon fick ta över som nybliven amazonprincessa. Det är riktigt dråpligt att se när hon försöker lära sig att använda den. Lite så kan jag tänka mig att det kommer att bli framöver. Men se hur bra det gick för Gabby! Inget att oroa sig för säkert.. Förresten - om dt är någon som läser det här och som är intresserad av budo, kom förbi och kolla eller prova på någon dag! Vi är alla på olika nivåer i vår grupp och en får massa hjälp..

Nog med smygreklam för Jinenkan, nu blir det Xena, säsong 5 avsnitt 3.