Jag läste en uppsats nyligen som handlade om unga tjejers syn på utseende och huruvida de ansåg att utseendet är direkt knutet till självförtroendet. Ostig fråga tänkte jag först. Hur kan någon tro att de inte är kapala till en massa olika handlingar grundat på missnöje med sitt utseende.. i alla fall. I uppsatsen beskrevs de intervjuade tjejerna i tur och ordning. Författaren går igenom hur de har håret , vilka kläder de bär och hur de ser ut i kroppen. Relevant? Antagligen inte, såvida författaren inte medvetet sökte koppla tjejernas kroppar till deras åsikter och på så sätt förutsätta det som hon vill bevisa. Att det finns en koppling.

Det som jag reagerade på och som fick mig att "hoppa till" var hur snabbt författaren avfärdade de tjejer som hade bandtröjor och stoppade in dem i ett "annat"-fack, medans hon beskriver någons klädsel som "neutral". Vaddå neutral? Det finns inga neutrala kläder. Något säger de alltid hur noga man än är att välja sådana som blicken inte riktigt fastnar vid.

Tillbaka till bandtröjorna. Vad kan vi säga om någon som har en bandtröja? Svarta kläder?  Har personen en så svag identitet att den tar till sig en färdig subkultur för att inte gå upp i rök? Är det inte bara ett val bland alla andra, baserat på vad vi till vardags kallar "smak"? Varför låter vi så ofta en en kulturell symbol (den som finns närmast till hands) ligga till grund för omfattande spekulationer om en person? Som när ett ungdomsgäng skriker åt en vän p.g.a hens klädsel: 'Är du bög? Din lilla bög!!' (Kompisen hade vid tillfället färgglada kläder.)

Har du spexiga kläder är du håmo. Har du svart är du deprimerad. Men halva stan klär sig i svart, så "sub" har egentligen försvunnit ur subkultur. I alla fall om vi ska utgå från klädsel och det ska vi. Klädsel är inte = subkultur och subkultur är inte = en samling personliga egenskaper. Möjligtvis kan egenskaper hissas eller höjas inom en subkultur. Nu har jag skrivit in mig i ett hörn där jag bara har en sak kvar att göra - höja ett finger och säga: gå till botten med era fördomar! Kan Xena inte vara mjuk för att hen bevisligen kan vara hård? Är en klänningsformad rustning och bröst en garant för att Xena är en kvinna? Tråden börjar bli trasslig och mindre röd.

Jag får tacka för ordet.

 

Lo

27 september 2008 17:51

Den sista frågeställningen innehåller eventuellt en essentialistisk ton. Det var inte min mening. Jag vill inte ge mig in på en diskussion om vilka krav som måste uppfyllas för att någon (i detta fall Xena)skall betraktas som faktisk "kvinna".

 

m

29 september 2008 13:55

man kan ju inte skriva "inte =". Det blir knasigt. "inte likamed" skrivs som = fast med ett snett streck över. Förlåt, jag är nördig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fick av en slump reda på att Lucy Lawless också spelat med i en av mina favoritserier (dock överskuggas den såklart som allt annat av Xena - the one and only favoritserie), Arkiv X. Wow, detta kan inte vara sant. Jag som sett alla avsnitt i alla säso...

Idag upptäckte jag en ny film som tydligen snart kommer till Sverige. Det intressanta med den är att Lucy Lawless (allas vår Xena) spelar med. Jag blev lyrisk när jag hörde detta, och lade direkt upp skyhöga förväntningar. För grädden på moset är näm...

Jag känner att jag måste slå ett slag för Zoe Bell. De flesta har säkert sett den hyffsat nya filmen "Death Proof" av Tarantino. Bell spelar där en av tjejerna i gäng nr 2, det vill säga de som slår tillbaka. I sann Xena-anda blir Zoe och hennes vänn...

Så skulle en då efter flera år med tråkigt långt hår fixa en nya stil. För att finna inspiration tänkte jag bild-googla lite olika luggar, och fick fram några schyssta resultat. Nu i efterhand, när jag sitter här med min nya frisyr på jobbet och koll...

Okej så nu har Xena verkligen spårat ur som serie. Musikalinslag där Xena sjunger "War! What is it good for? Absolutely nothing" och gör en improviserad dans. Det kanske är kul, men inte utan ett större sällskap. Jag kan helt enkelt inte se mer. Gah....