Så skulle en då efter flera år med tråkigt långt hår fixa en nya stil. För att finna inspiration tänkte jag bild-googla lite olika luggar, och fick fram några schyssta resultat. Nu i efterhand, när jag sitter här med min nya frisyr på jobbet och kollar på min spegelbild i glaset (självfallet lyssnar jag på "If I could be like Xena") inser jag plötsligt att jag omedvetet har klippt mig till Xena.

Det är sant! Hade en bara haft isblå ögon och lite mer muskler hade imitationen vart perfekt. Hur kunde detta ske? Har Xena tagit sig in i min hjärna för gott? Är det mer av min dagliga verksamhet och mina livsval som likt detta undermedvetet påverkas av Xena? Frågorna är många, svaren höljda i dunkel. Klart är dock att jag är helnöjd med luggen och den oförutsedda likheten med min idol. Lalalallalala!