Jag läste en uppsats nyligen som handlade om unga tjejers syn på utseende och huruvida de ansåg att utseendet är direkt knutet till självförtroendet. Ostig fråga tänkte jag först. Hur kan någon tro att de inte är kapala till en massa olika handlingar grundat på missnöje med sitt utseende.. i alla fall. I uppsatsen beskrevs de intervjuade tjejerna i tur och ordning. Författaren går igenom hur de har håret , vilka kläder de bär och hur de ser ut i kroppen. Relevant? Antagligen inte, såvida författaren inte medvetet sökte koppla tjejernas kroppar till deras åsikter och på så sätt förutsätta det som hon vill bevisa. Att det finns en koppling.

Det som jag reagerade på och som fick mig att "hoppa till" var hur snabbt författaren avfärdade de tjejer som hade bandtröjor och stoppade in dem i ett "annat"-fack, medans hon beskriver någons klädsel som "neutral". Vaddå neutral? Det finns inga neutrala kläder. Något säger de alltid hur noga man än är att välja sådana som blicken inte riktigt fastnar vid.

Tillbaka till bandtröjorna. Vad kan vi säga om någon som har en bandtröja? Svarta kläder?  Har personen en så svag identitet att den tar till sig en färdig subkultur för att inte gå upp i rök? Är det inte bara ett val bland alla andra, baserat på vad vi till vardags kallar "smak"? Varför låter vi så ofta en en kulturell symbol (den som finns närmast till hands) ligga till grund för omfattande spekulationer om en person? Som när ett ungdomsgäng skriker åt en vän p.g.a hens klädsel: 'Är du bög? Din lilla bög!!' (Kompisen hade vid tillfället färgglada kläder.)

Har du spexiga kläder är du håmo. Har du svart är du deprimerad. Men halva stan klär sig i svart, så "sub" har egentligen försvunnit ur subkultur. I alla fall om vi ska utgå från klädsel och det ska vi. Klädsel är inte = subkultur och subkultur är inte = en samling personliga egenskaper. Möjligtvis kan egenskaper hissas eller höjas inom en subkultur. Nu har jag skrivit in mig i ett hörn där jag bara har en sak kvar att göra - höja ett finger och säga: gå till botten med era fördomar! Kan Xena inte vara mjuk för att hen bevisligen kan vara hård? Är en klänningsformad rustning och bröst en garant för att Xena är en kvinna? Tråden börjar bli trasslig och mindre röd.

Jag får tacka för ordet.

Jag känner mig liten. Såg filmen "Into The Wild" och känner mig nu mer besläktad med en myra eller liten lus än med större och viktigare varelser (om de finns?) Den var fin, filmen... livsfilosofin påminner om den som Xena har, men den är mindre explicit i Into The Wild. Mot slutet av filmen, efter att ha spenderat lång tid ensam, skriver huvudpersonen mellan raderna i en bok: "Happiness is only real when shared". Sen ***** han ensam och utsvulten i sin lilla ***** - JAG DÖR AV LEDSENHET!!!!!

(Ja, jag älskar att sabba filmupplevelser för andra)

Men det jag skulle säga var i alla fall typ: Hulk... hulk.. hulk.. flämt.. hulk.. o.s.v

OK, positiva tankar nu: Xena, Xena, Xena, Xena, pinnslagsmål, Xena..

Jag kan inte tänka! Aaah... Ett seminarie närmar sig med stormsteg och jag har inte hållit rätt lästempo. Det är vid såna här tillfällen som jag undrar vad Xena skulle ha gjort. Det är rätt så surt att konstatera att hon inte alltid kan ge mig råd. Hon skiter antingen i hur Johannisson förhåller sig till Foucault, eller så vet hon det redan med 100% klarhet. Hon kan det hon kan liksom. Inte mer med det.

Fast inte flyga, det kan bara Lucy Lawless.

Bilden: Michel Foucault

Idag har jag (Lo) gjort ett litet framsteg i min samuraiträning. Jag klarade min andra gradering och får nu vara med på vapenträningen. (Hurray!!)

För att peppa mig själv att fortsätta firar jag såklart med ett avsnitt av Xena. Jag minns när Gabrielle fick sitt första vapen - en bo-stav som hon fick ta över som nybliven amazonprincessa. Det är riktigt dråpligt att se när hon försöker lära sig att använda den. Lite så kan jag tänka mig att det kommer att bli framöver. Men se hur bra det gick för Gabby! Inget att oroa sig för säkert.. Förresten - om dt är någon som läser det här och som är intresserad av budo, kom förbi och kolla eller prova på någon dag! Vi är alla på olika nivåer i vår grupp och en får massa hjälp..

Nog med smygreklam för Jinenkan, nu blir det Xena, säsong 5 avsnitt 3.

Som ett bevis på Xenas orörbarhet har hon låtit sig gå igenom en "extreme makeover" med hjälp av den här sajten:

http://www.yearbookyourself.com/

Xena: Jag blev väldigt nöjd med luggen faktiskt, men fotografen var ju ett jäkla ass..

Så här blev det:

Okej.

Inte för att förstöra för er som inte sett säsong 4 (än) men Xena och Gabrielle dog, vilket kändes jävligt tråkigt, tyckte jag så jag grät en skvätt.

Därför är det nu med blandade känslor som jag ska börja titta på säsong 5. Det kan tänkas bli lite tråkigare utan seriens två viktigaste karaktärer.. men häng kvar så händer det säkert något revolutionerande snart - i säsong 5, i den här bloggen.

Vem ska ta över efter Xena?

Jag funderar ibland på hur lite saker Xena och Gabrielle måste ha med sig på sina vandringar. Knappast hela Statoil-släpkärror med möbler i alla fall. När en tänker efter tror jag inte att någon av dem är intresserad av ägodelar. De är helt enkelt för punk för det. Hur länge har Xena haft den där läderhistorien egentligen?

I slutet av säsong 4 har hon fortfarande samma och då ska det säkert ha gått runt 10 år eller så i berättelsen. Fatta identitetskrisen hon skulle få om den gick sönder! Eller? Det beror förstås på om det ligger lite eller mycket identitet i just de där kläderna som hon haft så länge... jag skulle ändå gissa på mycket. Kanske skall testa som socialt experiment snart att inte byta kläder på väldigt länge (då är tvätt så klart okej).

Hur skulle andra reagera? Hur skulle mitt förhållande till det yttre påverkas? Skulle min H&M-garderob hålla längre än 2 veckor? Frågorna är många, bara Xena har svaren...?

Bildtext: NEJ FÖR HELVETE!!!